why is a raven like a writing desk?


I haven't the slightest idea.

då jag älskar i princip allting som Tim Burton någonsin har gjort, var det en självklarhet för mig att gå på premiären av Alice in Wonderland idag. jag lyckades få med mig fina Elin, & vi hade supergrymma platser på bion. filmen var ungefär vad jag hade förväntat mig, dock lite för "barnvänlig". jag trodde den skulle vara lite mörkare, lite mer Burton. men i grund & botten så älskade jag den!

innan bion gick jag runt lite överallt i Stockholms innerstad, petade på kläder, provade några tröjor, tittade på folk & funderade. kom fram till att jag verkligen hatar min garderob, & att jag ska rensa den ordentligt någon dag. tänkte slänga upp en del på Tradera, men tänkte först kolla om det finns något intresse för en bloppis? vad säger ni om det?
i och för sig så har jag en hel del grejer här som jag försöker bli av med. så ni kan ju kika in där först!
jag vet iallafall inte vad jag vill ha för kläder eller stil eller allt vad det nu är. jag tycker inte att jag passar i något.

nu är det dags för middag. välbehövt, då jag bara har ätit en tårtbit idag. cheers!

your heart it sings



så sjukt jävla bra låt. jag dör lite inombords varje gång jag hör den. på ett bra sätt.
dock så såg Dave riktigt hemsk ut på den tiden, haha.

where the wild things are



bio i tisdags. jag, mamma, lillebror och fyra andra personer i hela salongen.
filmen var hur underbar som helst, och jag kan säga med säkerhet att den hamnar på top 3-listan över årets bästa filmer. har minnen av att jag läste boken som liten, och jag blev överlycklig när jag fick veta att det skulle göras en film baserad på den! har längtat ihjäl mig hela hösten och vintern. och den var värd väntan.
får väl även erkänna att jag grät mig igenom nästan hela filmen. och ja, jag tänker gå och se den igen.
Max & hans vargdräkt, Carol, Douglas, musiken och bilden. kärlek.

tour of the universe

Depeche Mode när dem är som bäst; live.





Ericsson Globe, Stockholm. 31 januari 2010.

come join the feast


photo: me

igår var jag på konsert med Enter Shikari. lyckades få med mig Cristian också, så jag slapp gå ensam. tack!
bortsett från att jag var trött, hade ont i kroppen och kände mig ganska gammal så var det grymt!
anledningen till att jag kände mig gammal var att vi stod lite längre bak och hoppade inte runt som nästan alla andra. visst, jag hade gärnat hoppat runt lite, dansat fult i en mosh pit och gått lös till musiken. men jag kan inte. dels är jag rädd om mina piercings, kul om någon skulle slå till dem liksom, och dels så klarar jag inte riktigt av det.
får andningssvårigheter och något som känns som vätskebrist hur fort som helst. blir svimfärdig också. det är faktiskt väldigt tråkigt, för jag vill ju också dansa lite galet till sådan musik. men men, life's hard.

idag låg jag i sängen till halv ett ungefär. hittills har jag suttit vid datorn, kollat på tv, och druckit kaffe latte.
nu ska jag nog laga mat.

Rise Against

jag vet inte om jag har sagt det tidigare, men igår så var jag på konsert i Stockholm. Rise Against för att vara exakt. ett av världens absolut bästa band för att vara lite mera exakt! åh! ♥
självklart så var dem hur bra som helst live, Tims (sångaren) röst var helt magisk och när han spelade "Swing Life Away" själv på scenen så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. den låten var den första jag minns att jag hörde med dem, och det var den som fick mig att älska dem. har ni inte hört den? gör det!
texten är hur vacker som helst, och videon är faktiskt lite mysig. om jag kunde så skulle jag gifta mig med dem allihop, åh åh. dem kommer alltid vara mina hjältar och ligga mig varmt om hjärtat.



jag var där med Cristian, mamma och min lillebror. fint sällskap och underbar konsert.
tyvärr så är inte min digitalkamera den bästa, så bilderna blev lite som de blev. nåväl.

Detektivbyrån

20:e maj 2009 var jag, Linn och Robin på Debaser Medis och njöt.
världens absolut bästa band Detektivbyrån bjöd upp till dans, musik och kärlek.
inga ord är tillräckliga, så jag tänker inte säga så mycket. bilderna får tala istället.
efter spelningen fick jag kramar, hjärtan, många tårar och fina lovord.


förbandet The Deer Tracks som frälste mig en aning. underbara.
de spelade på allt från speldosor till trianglar till trumpeter.






Nyare inlägg