being a vegan is not a sacrifice, it is a joy
har ju nämnt lite lätt här att jag har börjat ta steget mot att bli vegan (både när det gäller mat & livsstil), & nu kan man väl säga att jag har gjort det. så gott som. har börjat säga nej till mat som innehåller ost/mjölk/osv på jobbet nu, vilket jag i början inte gjorde eftersom jag inte ville vara till besvär - men nu går det inte längre. dels för mitt samvete, men också för min kropp. jag är liksom inte van vid mjölkprodukter längre, & jag slår vad om att det var en av anledningarna till att jag fick så otroligt mycket eksem på armarna för några månader sedan - vilket försvann i samband med att jag slutade konsumera mjölkprodukter osv (& för att jag fick receptbelagd salva, men den behöver jag inte använda längre, såatteh).
hur som helst, det jag egentligen mest ville säga är att jag hatar alla som ska ifrågasätta min livsstil & försöka förlöjliga den. många på jobbet gör det & jag blir ledsen bara jag tänker på det. jag vet att jag inte ska ta åt mig eller bli för uppjagad över att de inte kan förstå hur någon kan tycka att andra djur är lika mycket (om inte mer) värda än oss människor. när de skrattar & säger "well, I love meat too much to give it up" eller "I know what the industry looks like, but it's just how it is" & jag bara vill slå dem i ansiktet & säga att det behöver inte vara så, de behöver inte äta kött. jag får ont i magen nu när jag tänker på det. jag vill inte ens längre ta upp ämnet med någon på jobbet (vilket jag förresten aldrig gör, det är alla andra som tar upp det & försöker komma med ursäkter om varför de inte kan/vill sluta äta kött osv). jag vill skratta & gråta över hur dumma människor är; skratta för att de är så dumma, gråta för att jag är av samma ras. nu ska jag fixa mig & sedan dra till jobbet. pusshej.
hur som helst, det jag egentligen mest ville säga är att jag hatar alla som ska ifrågasätta min livsstil & försöka förlöjliga den. många på jobbet gör det & jag blir ledsen bara jag tänker på det. jag vet att jag inte ska ta åt mig eller bli för uppjagad över att de inte kan förstå hur någon kan tycka att andra djur är lika mycket (om inte mer) värda än oss människor. när de skrattar & säger "well, I love meat too much to give it up" eller "I know what the industry looks like, but it's just how it is" & jag bara vill slå dem i ansiktet & säga att det behöver inte vara så, de behöver inte äta kött. jag får ont i magen nu när jag tänker på det. jag vill inte ens längre ta upp ämnet med någon på jobbet (vilket jag förresten aldrig gör, det är alla andra som tar upp det & försöker komma med ursäkter om varför de inte kan/vill sluta äta kött osv). jag vill skratta & gråta över hur dumma människor är; skratta för att de är så dumma, gråta för att jag är av samma ras. nu ska jag fixa mig & sedan dra till jobbet. pusshej.
Postat av: mimi
fyfan va frustrerande. jobbigt att ha såna diskussioner på jobbet dessutom, du är grym som står för det som är rätt iallafall
Postat av: kajsa
precis det jag blir så ledsen & frustrerad över. men bra gjort av dig, nu är det min tur!
Postat av: alexandra
Ahh vet hur det är.:( Alltid samma, även med typ feminism-tankar också. Det känns som att de drar upp det för att lindra sitt dåliga samvete med sina dåliga ursäkter, eller för att bara trycka ner den som tycker annorlunda.
Svar:
mia
Postat av: elin
Tycker att det är riktigt jäkla bra av dig. Jag äter kött men har sån respekt för vegetarianer/veganer. Förhoppningsvis kommer jag nå dit någon dag, det skulle kännas skönt att kunna äta med ett rent samvete!
Trackback