24 mars
kom hem från Finland igår.
det var kallt och grått och ganska trist i Kokkola, men ändå roligt att träffa en del släktingar igen.
jag, mamma och lillebror bodde hemma hos Mirkka (mammas kusin) och hennes familj. det var trevligt.
begravningen för gammelmormor var väldigt fin, även fast prästen pratade finska och jag inte förstod någonting av vad han sa. jag grät inte så mycket faktiskt. satt och tänkte på att "nu mår hon bra, hon sitter vid den där röda stugan hon drömde om och äter småkakor. sjunger fina sånger och stickar sockor till alla i familjen".
men nu sitter jag hemma hos pappa och borde egentligen jobba.
det var kallt och grått och ganska trist i Kokkola, men ändå roligt att träffa en del släktingar igen.
jag, mamma och lillebror bodde hemma hos Mirkka (mammas kusin) och hennes familj. det var trevligt.
begravningen för gammelmormor var väldigt fin, även fast prästen pratade finska och jag inte förstod någonting av vad han sa. jag grät inte så mycket faktiskt. satt och tänkte på att "nu mår hon bra, hon sitter vid den där röda stugan hon drömde om och äter småkakor. sjunger fina sånger och stickar sockor till alla i familjen".
men nu sitter jag hemma hos pappa och borde egentligen jobba.
13 mars
ok, egentligen så är jag inte alls på humör för att skriva något. ganska ovanligt faktiskt.
hela dagen har varit så himla konstig, men ändå väldigt bra.
började med att jag fick veta att Snow Patrol ska spela i Stockholm i maj, och att biljetterna på Ticnet är helt slut. så jag grinade lite åt det. sedan upptäckte jag att en annan sida säljer biljetter till konserten, och de finns biljetter kvar! så jag och mamma har planer 18 maj. åh.
efter lite andra om och men så åkte jag in till Stockholm. läste Watchmen hela tågresan men lyckades ändå inte ta mig igenom hela serien (har tre kapitel kvar). men inte gjorde det något.
träffade Elin och kikade runt på Beyond Retro och fikade på Espresso House. vid 17.10 gick vi till Sergel-biografen och gjorde oss beredda på en av årets mäktigaste händelser. filmpremiären av Watchmen.
så vi gick dit, gick in i salongen, kollade reklamer och trailers och high ten:ade med jämna mellanrum.
innan filmen började så kom en som jobbade där och lottade ut tre t-shirts. varken jag eller Elin fick en.
sedan var det dags för filmen att börja, och så fort ridån åkte åt sidorna så började alla att applådera och jubla. jag hade lyckliga fjärilar i magen och små små behagliga stickningar under huden.
hela filmen var simply awesome och ord är inte tillräckliga. jag blev helt euforisk.
och det var så härligt i scenen när Rorschach säger "i'm not in here with you, you're in here with me!" och en del i salongen, inklusive jag och Elin, började applådera och småjubla. känslan var ganska mäktig.
men ja, jag har inga konkreta ord om filmen direkt. skådespelarna var fantastiska och passade helt perfekt. effekterna var ljuvliga och musiken var riktigt härlig. de har verkligen lyckats med den här filmatiseringen.
och självklart så applåderade alla när filmen var slut, och jag skulle mer än gärna ha suttit kvar till nästa visning.
när filmen var klar så gick vi runt där uppe och trängde oss förbi människor. jag kollar åt sidan och stannar plötsligt upp. "Rorschach". Elin tittar fundersamt på mig. "Elin, där, Rorschach!" säger jag och pekar mot en man som står i kön till godiset. det var något av det coolaste jag sett på länge. den här mannen måste verkligen gilla Watchmen, för han var klädd precis som Rorschach! hade en sådan mask och jacka och hatt - allt. självklart så var jag tvungen att gå fram till honom och säga att han var skitcool! så det gjorde jag, och han tackade och så stod vi och pratade lite med honom. han hade tydligen sett samma visning av filmen som oss, och skulle se den andra visningen som började ungefär en halvtimme senare. vi fick också "visitkort" med adressen till hans blogg där han förmodligen ska lägga upp lite bilder och sådant.
men ja. efter det så gick vi mot tågen och åkte hem åt varsitt håll.
tågresan hem var ganska mysig och jag tänkte bara på hur glad jag kände mig.
och så var det ju det där ögonblicket. allting runtomkring stannade och du väckte fjärilarna till liv igen.
men det är inte bra och det får inte vara så.
nu ska jag snart sova. kanske.
- there don't seem to be so many laughs around these days.
- well, what do you expect? the comedian is dead.
hela dagen har varit så himla konstig, men ändå väldigt bra.
började med att jag fick veta att Snow Patrol ska spela i Stockholm i maj, och att biljetterna på Ticnet är helt slut. så jag grinade lite åt det. sedan upptäckte jag att en annan sida säljer biljetter till konserten, och de finns biljetter kvar! så jag och mamma har planer 18 maj. åh.
efter lite andra om och men så åkte jag in till Stockholm. läste Watchmen hela tågresan men lyckades ändå inte ta mig igenom hela serien (har tre kapitel kvar). men inte gjorde det något.
träffade Elin och kikade runt på Beyond Retro och fikade på Espresso House. vid 17.10 gick vi till Sergel-biografen och gjorde oss beredda på en av årets mäktigaste händelser. filmpremiären av Watchmen.
så vi gick dit, gick in i salongen, kollade reklamer och trailers och high ten:ade med jämna mellanrum.
innan filmen började så kom en som jobbade där och lottade ut tre t-shirts. varken jag eller Elin fick en.
sedan var det dags för filmen att börja, och så fort ridån åkte åt sidorna så började alla att applådera och jubla. jag hade lyckliga fjärilar i magen och små små behagliga stickningar under huden.
hela filmen var simply awesome och ord är inte tillräckliga. jag blev helt euforisk.
och det var så härligt i scenen när Rorschach säger "i'm not in here with you, you're in here with me!" och en del i salongen, inklusive jag och Elin, började applådera och småjubla. känslan var ganska mäktig.
men ja, jag har inga konkreta ord om filmen direkt. skådespelarna var fantastiska och passade helt perfekt. effekterna var ljuvliga och musiken var riktigt härlig. de har verkligen lyckats med den här filmatiseringen.
och självklart så applåderade alla när filmen var slut, och jag skulle mer än gärna ha suttit kvar till nästa visning.
när filmen var klar så gick vi runt där uppe och trängde oss förbi människor. jag kollar åt sidan och stannar plötsligt upp. "Rorschach". Elin tittar fundersamt på mig. "Elin, där, Rorschach!" säger jag och pekar mot en man som står i kön till godiset. det var något av det coolaste jag sett på länge. den här mannen måste verkligen gilla Watchmen, för han var klädd precis som Rorschach! hade en sådan mask och jacka och hatt - allt. självklart så var jag tvungen att gå fram till honom och säga att han var skitcool! så det gjorde jag, och han tackade och så stod vi och pratade lite med honom. han hade tydligen sett samma visning av filmen som oss, och skulle se den andra visningen som började ungefär en halvtimme senare. vi fick också "visitkort" med adressen till hans blogg där han förmodligen ska lägga upp lite bilder och sådant.
men ja. efter det så gick vi mot tågen och åkte hem åt varsitt håll.
tågresan hem var ganska mysig och jag tänkte bara på hur glad jag kände mig.
och så var det ju det där ögonblicket. allting runtomkring stannade och du väckte fjärilarna till liv igen.
men det är inte bra och det får inte vara så.
nu ska jag snart sova. kanske.
- there don't seem to be so many laughs around these days.
- well, what do you expect? the comedian is dead.
12 mars
ny väska. sjuk dag.
förmiddagen är ointressant, gnällde bara med pappa och sånt.
skulle åka med bussen till Uppsala klockan 13.20, men missade den.
gick hem och var riktigt sur och ville inte alls åka iväg längre.
men en timme senare så satt jag på bussen ändå.
tänkte på allt och ingenting och skickade konstiga sms till folk.
mobilbatteriet dog och jag fick panik. (dissade inte er!)
framme i Uppsala, utan mobil och vet inte vart jag ska möta Pauline.
går till Centralstationen och ringer "mottagaren betalar" till pappa.
han svarar inte.
går in på Pressbyrån och växlar mynt.
försöker ringa mamma två gånger utan att lyckas.
kommer på att hennes mobil också är död, och jag kan inte andra numret.
självklart så kan jag inte Paulines nummer heller.
så där står jag, på Centralstationen och vet inte vad jag ska ta mig till.
bestämmer mig för att gå ner på stan och kika runt.
tänker att man kanske kan fråga på någon mobil-affär om man kan låna en laddare.
vågar inte, får för mig att alla där är otrevliga.
får sedan syn på Teknikmagasinet och minns att de brukar vara trevliga där.
går in. "hej, eh, det här kanske låter lite konstigt .." börjar jag.
förklarar kort min situation och frågar om man kan få låna en laddare.
han ler och skrattar lite, säger att självklart kan jag få göra det.
så i utbyte lovade jag att dela ut reklamkuponger till folk jag känner.
ringde Pauline och bestämde träff på Busstorget.
tackade killarna på Teknikmagasinet och vandrade vidare.
träffade Pauline och gick runt lite här och var i ungefär en timme.
sedan bussen hem klockan 18.15.
en kille bakom mig pratade i mobiltelefon och sa något som fick mig att tänka till.
"men du, har du någon gång tänkt på hur MÅNGA personer man tänker på varje dag?
jag menar, det kan vara något så enkelt som 'hm, vilken konstig jacka han har' eller något
annat om typ ens vänner eller andra folk man känner."
det är ju sant! man tänker nästan hela tiden på någon.
som nu, till exempel, så tänker jag på honom och på Unna som nyss skrev på msn.
så jag satt och log för mig själv åt det och hans försöka att övertyga sin kompis.
efter en stund märker jag att killen brevid mig sitter och ritar.
jag vågade inte titta så mycket, men såg ut som att han ritade av personer på bussen.
inte för att låta självgod, men tror han ritade mig där på ett hörn också.
iallafall. åkte hem till mamma för att fixa lite saker. inga problem där.
hem till pappa. halkade på vägen och slog knäna i backen. skrattade för mig själv.
så ja. nu sitter jag här. ska nog försöka sova snart.
det är en stor och viktig dag imorgon; premiären av Watchmen. I has tickets.
